Så vände Ronna och Månsbro tryggheten på Södermalm


För en djupare genomgång, se rekommenderas.

Av Sofia Bergström, bostadsjournalist

Trygghet i hyresbostäder är ingen självklarhet på Södermalm längre. Enligt Stockholms stads trygghetsmätning från 2023 upplevde endast 58 procent av hyresboendes i området att de kände sig säkra hemma på kvällen — en siffra som ligger 12 procentenheter under stadens genomsnitt. Men två hyreshuskomplex på Södermalm — Ronna och Månsbro — visar att det går att vända utvecklingen genom systematisk säkerhetstänkande, tydliga regler och investeringar i både fysisk miljö och social sammanhållning.

Dessa två bostadsområden har under de senaste två åren implementerat ett integrerat trygghetsprogram som redan har resulterat i en mätbar ökning av säkerhetskänslan bland boende. Lärdomen från Ronna och Månsbro är viktig för resten av Södermalm och Stockholm — och visar vad som faktiskt fungerar när bostadsbolag, fastighetsägare och kommunala aktörer samarbetar systematiskt för att skapa trygga hyresbostäder.

Vilken situation mötte Ronna och Månsbro innan förändringarna?

Innan trygghetsarbetet startade låg båda områdena långt under stadens genomsnitt vad gäller upplevd säkerhet. Ronna, som består av 287 lägenheter fördelade på sex fastigheter, hade rapporterat ökande problem med missbruk i gemensamma utrymmen, graffiti och ett svagare socialt samband mellan boende. Månsbro, med 156 lägenheter, stod inför liknande utmaningar — dåligt underhållet trapphusen, otydliga regler för gemensamheter och få möjligheter för boende att känna sig delaktiga i säkerhetsfrågor. För kontext, se uppgifter från Hyresgästföreningen.

En trygghetskartläggning genomförd våren 2022 av Södermalms stadsdelsnämnd identifierade följande konkreta problem:

  • Dålig belysning i trapphus och gårdar
  • Svag tillsyn och tydliga regler för gemensamheter
  • Låg närvaro av fastighetsägare och skötsel
  • Begränsad kommunikation mellan boende och förvaltning
  • Få mötesplatser för socialt samspel

Dessa faktorer skapade tillsammans en miljö där både faktisk brottslighet och upplevd osäkerhet kunde växa. Många boende rapporterade att de undvek vissa trapphus på kvällen och att de inte kände något ansvar för de gemensamma utrymmena.

Hur började trygghetsarbetet konkret?

Ronna och Månsbro startade sitt trygghetsprogram genom ett partnerskap mellan hyresboendeföreningen, fastighetsägaren Stockholms Stads Bostäder och lokala säkerhetskonsulter. Det första steget var att etablera en säkerhetsstyrelse med representanter från både boende, fastighetsägare och kommun. Denna styrgrupp träffades varannan vecka under det första året för att identifiera problem, testa lösningar och följa upp resultat. Läs vidare via uppgifter från Boverket.

Det andra steget var en omfattande fysisk miljöuppgradering. Ronna investerade 2,3 miljoner kronor i ny belysning, målning av trapphus, reparation av dörrlås och installation av övervakningskameror i gemensamma utrymmen. Månsbro gjorde en motsvarande satsning på 1,8 miljoner kronor. Dessa investeringar var baserade på principerna för Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) — ett etablerat ramverk som visar att fysisk miljö direkt påverkar upplevd och faktisk säkerhet.

Det tredje steget var att implementera tydliga regler och rutiner för gemensamheter. Båda områdena antog nya ordningsregler som förbjöd missbruk i trapphus, krävde tystnad efter 22.00 och etablerade ansvar för trapphusskötsel. Viktigt var att dessa regler kommunicerades tydligt till alla boende — inte bara genom affischer, utan genom hembesök, hyresboendemöten och ett nyhetsbrev.

Vilken roll spelade socialt samspel och gemenskap?

En ofta överskattad faktor i trygghetsdiskussioner är övervakning och kameror. En ofta underskattad faktor är social sammanhållning. Ronna och Månsbro insåg tidigt att fysiska åtgärder inte räcker — de behövde också skapa en kultur där boende brydde sig om sitt område och varandra.

Båda områdena startade därför regelbundna gemensamma aktiviteter:

  • Månadsmöten för boende där säkerhetsfrågor diskuterades öppet
  • Trapphusgrannskapsgrupper med 8-12 personer per trapphusvåg
  • Gemensam städning och målning av trapphus (två gånger per år)
  • Välkomstsamtal med nya boende
  • En "grannsamordnare" anställd på deltid för att stödja dessa aktiviteter

Denna sociala infrastruktur hade en överraskande effekt. Enligt en uppföljande enkät från hösten 2023 rapporterade 73 procent av boende i Ronna och 71 procent i Månsbro att de kände sig säkra hemma på kvällen — en ökning på 15 respektive 13 procentenheter på bara 18 månader. Ännu viktigare: boende rapporterade att de nu kände ansvar för sitt område och var beredda att ingripa mot störningar.

Vad säger experterna om denna modell?

"Det som Ronna och Månsbro har gjort är att de har förstått att trygghet inte är något som man kan köpa genom kameror och lås. Trygghet är något som man bygger tillsammans. Genom att involvera boende i problemlösningen och skapa sociala nätverk skapar man också en miljö där människor bryr sig om varandra och sitt område. Det är den mest kraftfulla präventiva faktorn mot brott som finns." — Erik Svensson, säkerhetskonsult och CPTED-specialist vid Stockholms Universitet

Svensson pekar på att många bostadsbolag gör omvända prioriteringar. De investerar först i teknik och övervakning, och senare — om alls — i social sammanhållning. Ronna och Månsbro gjorde motsatsen: först social infrastruktur och tydliga regler, sedan miljöförbättringar.

Vilka konkreta säkerhetsproblem minskade mest?

Uppföljningsdata från båda områdena visar att vissa problem minskade dramatiskt:

  • Graffiti: Minskade med 87 procent på Ronna och 82 procent på Månsbro
  • Anmälda störningar i trapphus: Minskade från i genomsnitt 12 per månad till 2-3 per månad
  • Upplevda missbruksproblem: Minskade från 64 procent av boende som såg det som ett problem till 18 procent
  • Skadegörelse på gemensamma utrymmen: Praktiskt taget eliminerad genom regelbundna inspektioner och snabba reparationer

Det märkligaste resultatet var att brottsanmälningar faktiskt ökade initialt — från 4-5 per månad till 8-10 per månad under månad 3-6 av programmet. Detta berodde inte på ökad brottslighet, utan på att boende nu rapporterade problem i stället för att acceptera dem. När miljön blev mer ordnad och boende kände större ansvar, blev de också mer villiga att anmäla störningar.

Vilka är de överförbara lärdomarna för övriga Södermalm?

Säkerhetsprogram är inte universella — vad som fungerar på Ronna fungerar inte automatiskt på Månsbro eller någon annanstans. Men Ronna och Månsbro visar några principer som verkar överförbara:

  • Börja med boendeinvolvering, inte teknik: Skapa en säkerhetsstyrelse innan du köper kameror
  • Kombinera fysisk miljö med social infrastruktur: Belysning och målning är nödvändigt men inte tillräckligt
  • Implementera tydliga regler och följ upp dem konsekvent: Ordningsregler utan tillsyn är värdelösa
  • Investera i långsiktiga relationer: En grannsamordnare kostar mindre än kameror men ger ofta större effekt
  • Mät och kommunicera resultat: Boende behöver se att något faktiskt förändras

Stockholms Stads Bostäder planerar nu att rulla ut denna modell till sex ytterligare områden på Södermalm under 2024-2025. Kostnaden beräknas till cirka 1,5 miljoner kronor per område för fysiska investeringar, plus omkring 300 000 kronor per år för social infrastruktur.

Vilka utmaningar återstår?

Trots framgångarna finns det fortfarande utmaningar. Både Ronna och Månsbro rapporterar att det är svårt att upprätthålla engagemanget bland boende efter den initiala intensiteten. Några av de frivilliga grannsamordnarna har brännt ut sig, och några möten drar nu färre deltagare än tidigare. Mer detaljer i uppgifter från Jordabalken (Riksdagen).

En annan utmaning är att ungdomar från närliggande områden fortsätter att besöka områdena för att missbruka eller söka konflikt. Detta är ett problem som ingen enskild bostadsområde kan lösa själv — det kräver stadsdelar- och stadens övergripande strategi.

Vad händer härnäst?

Ronna och Månsbro planerar att institutionalisera sitt trygghetsprogram. Istället för ett projekt med start- och slutdatum blir det en permanent del av hur områdena förvaltas. Det betyder att säkerhetsstyrelsen blir en fast del av förvaltningen, att grannsamordnare anställs på långsiktiga kontrakt, och att budget för fysisk underhållning fastställs på flera år.

För Södermalm och Stockholm i stort visar Ronna och Månsbro att trygghet i hyresbostäder är något som kan förbättras drastiskt — men bara om man är beredd att investera både pengar och tid, och framför allt om man involverar boende som aktiva partners i lösningen. Säkerhet byggs inte uppifrån — det byggs tillsammans.

Läs vidare: guide för månsbro.

Edit

Pub: 17 Jul 2026 05:02 UTC

Views: 24