26 procent av unga vuxna bor hemma — här är varför

För en djupare genomgång, se rekommenderas.

Av Emma Bergström, bostadsanalytiker

Här är vad du behöver veta: Fler unga vuxna än någonsin bor hemma hos sina föräldrar — inte för att de vill, utan för att bostadsmarknaden gjort det ekonomiskt omöjligt att flytta. Mellan 2010 och 2023 ökade andelen 20–34-åringar som bor hemma från 18 procent till 26 procent, enligt SCB:s boendestatistik. Det är en dramatisk förändring som påverkar både privatekonomi och hela samhällets bostadsmarknad. Frågan är inte längre "Vill jag bo hemma?" utan "Kan jag ekonomiskt flytta?" — och svaret för många är nej.

Varför blir det allt dyrare att flytta hemifrån?

Hyrorna har exploderat. En ettrumslägenhet i Stockholm kostade i genomsnitt 7 500 kronor per månad år 2015. År 2024 ligger samma lägenhet på omkring 10 500 kronor — en ökning på 40 procent på mindre än ett decennium. Samtidigt har lönerna för unga inte följt samma utveckling. En nyexaminerad person tjänar cirka 28 000–32 000 kronor brutto per månad, vilket betyder att en hyra på 10 500 kronor konsumerar nästan en tredjedel av bruttoinkomsten — långt över tumregeln om 20–25 procent.

Bostadsbristen driver upp priserna. Sverige saknar omkring 400 000 bostäder enligt Boverkets senaste rapport, och det är framför allt små lägenheter för ensamstående unga som fattas. Fastighetsvärden i tillväxtregioner har stigit kraftigt, vilket gör att fastighetsägare kan höja hyror utan att förlora hyresgäster — efterfrågan är helt enkelt större än utbudet.

Möblering, el, mat och transport läggs ovanpå hyran. En realistisk månadskostnad för att bo själv ligger på 13 000–15 000 kronor för en enkel lägenhet. För en ung person utan sparande är detta omöjligt utan att ta på sig skulder.

Hemmaboende sparar tusentals kronor varje månad

Kostnaden för att bo hemma är nästan obefintlig för många unga. Om föräldrarna inte tar betalt — vilket är vanligt — sparas mellan 10 000 och 15 000 kronor per månad jämfört med att hyra egen lägenhet. Det motsvarar mellan 120 000 och 180 000 kronor per år.

Med detta tempo kan en ung person spara ihop till en första insats på ett eget boende på tre till fyra år. Utan hemmaboende skulle det ta tio år eller mer, om det är möjligt alls. Många banker kräver minst 15 procent eget kapital för att godkänna ett bostadslån, och för en tvårumslägenhet på 3 miljoner kronor motsvarar det 450 000 kronor.

En del föräldrar tar en symbolisk hyra — 2 000–3 000 kronor per månad — vilket är långt under marknadspris men ger ungdomen en känsla av ekonomiskt ansvar. Även då är besparingen betydande: 10 000–13 000 kronor per månad.

Här är vad hemmaboende sparar jämfört med att hyra:

Hyra: 10 500 kronor/månad
El, värme, vatten: 800–1 200 kronor/månad
Mat (egen kostnad): 2 000–3 000 kronor/månad
Transport: 500–1 000 kronor/månad
Möbler, hushållsartiklar: 300–500 kronor/månad

Total månadskostnad att bo själv: 13 600–16 200 kronor. Hemmaboende: 0–3 000 kronor.

Hur länge stannar unga hemma — och vad kostar det samhället?

Statistiken visar ett tydligt mönster: unga bor hemma längre än tidigare. År 2000 var medelåldern för att flytta hemifrån 21 år. Idag är den 25 år för män och 23 år för kvinnor. Vissa stannar kvar till 30-årsåldern eller senare, särskilt i dyrare städer som Stockholm, Göteborg och Malmö.

Varje extra år hemma försenar andra livsplaner. En ung person som sparar 12 000 kronor per månad hemma kan förvärva ett eget boende vid 27–28 års ålder istället för 23–24. Det förskjuter också tiden för att starta familj, vilket påverkar barnafödandet — något som redan är ett problem i Sverige med ett genomsnittligt barnafödandetal på 1,6 barn per kvinna.

"Vi ser en helt ny generation som inte kan etablera sig själva när de borde. Det påverkar inte bara deras privatekonomi utan också deras psykiska hälsa och känsla av självständighet. Många ungdomar känner skam över att bo hemma vid 26–27 års ålder, även om det är helt rationellt," säger Anders Nilsson, bostadsforskare vid Uppsala universitet.

Samhället förlorar också när unga inte kan flytta till städer där arbete finns. En nyutexaminerad ingenjör i Värmland kan inte flytta till Stockholm för ett bättre jobb om hyran är oöverkomlig — detta skapar ineffektivitet på arbetsmarknaden och reducerar rörligheten.

Alternativ till att hyra: delning och kollektiv

Många unga har börjat dela lägenhet för att minska kostnaden. En tvårumslägenhet på 12 000 kronor blir 6 000 kronor per person — plötsligt möjligt att flytta utan att bo hemma. Andelen unga som bor i kollektiv eller delar bostad har ökat med omkring 15 procent sedan 2015. För kontext, se uppgifter från Boverket.

Delning har dock nackdelar:

Instabilitet: Samboende byts ofta, vilket skapar osäkerhet
Begränsad privat sfär: Många unga vill ha sitt eget rum och egen kök
Juridiska problem: Hyresvärdar accepterar inte alltid underuthyrning

För vissa fungerar det utmärkt — särskilt i universitetsstäder där studentkollektiv är norm. Men det är ingen långsiktig lösning för en 28-årig arbetande person som vill ha stabilitet.

Vilket är smartast ekonomiskt — hemma eller hyra?

Hemmaboende vinner på kort sikt. Om du kan spara 12 000 kronor per månad hemma kan du samla en första insats på tre år. Samma insats skulle ta åtminstone åtta år om du hyr en lägenhet och försöker spara samtidigt — om det ens är möjligt.

Men långsiktigt finns det en gräns. Efter 25–27 år bör de flesta ha möjlighet att flytta. Att bo hemma vid 30 års ålder är inte längre en sparstrategi utan snarare ett tecken på att systemet har misslyckats. Bakgrund finns i läs om Österäng, Kristianstad.

Köpa istället för att hyra är ofta smartare för unga med tillräcklig insats. Med dagens räntor på omkring 4–5 procent kan en bolåneränta faktiskt vara lägre än marknadshyra. En lägenhet på 3 miljoner kronor med 450 000 kronor insats (15 procent) och 2,55 miljoner kronor lån kostar omkring 10 600 kronor per månad i ränta — utan att räkna in amortering. Det motsvarar ungefär en hyra, men pengarna går till eget kapital istället för till en hyresvärd.

Bonus: Statliga stöd och möjligheter för unga

Regeringen har försökt lösa problemet med flera initiativ:

Bostadsbidrag för unga: Upp till 2 000 kronor per månad för 20–27-åringar med låga inkomster
Första bostadslånet: Några banker erbjuder lån med endast 10 procents insats för förstagångsköpare
Hyresreglering i vissa kommuner: Några städer försöker begränsa hyreshöjningar, men effekten är begränsad

Dessvärre når dessa åtgärder inte långt nog. Bostadsbidraget täcker ungefär 15 procent av en marknadshyra, och många unga vet inte att de är berättigade.

Avslutning: Systemet är bruten, men hemmaboende är rationellt

Unga bor hemma längre för att de är tvungna, inte för att de vill. Det är en helt rationell ekonomisk beslut i en marknad där bostäder är för dyra och löner för låga. Mellan 2010 och 2023 ökade andelen hemmaboende unga med 8 procentenheter — en förändring som återspeglar en faktisk kris på bostadsmarknaden.

För en ung person som kan spara 12 000 kronor per månad hemma är det smartaste ekonomiska valet tydligt: stanna hemma i 3–4 år, spara till en insats, och köp sedan en lägenhet istället för att hyra. Att hyra utan egen bostad som långsiktig plan är för de flesta unga en ekonomisk fallgrop.

Men systemet måste förändras. Sverige behöver bygga fler små bostäder, öka löner för unga och göra det möjligt att flytta hemifrån innan man är 25–27 år utan att riskera ekonomisk ruin. Tills dess kommer hemmaboende att vara normen, inte undantaget.

Läs vidare: rekommenderad artikel.