Hållbar Hälso- och sjukvård: Miljösmarta val i vården

Hälso- och sjukvården räddar liv, men den lämnar också tydliga avtryck på klimat och miljö. Energitunga fastigheter, engångsmaterial, transporter, läkemedelsrester och komplex logistik driver utsläpp och resursförbrukning. När vården växer i takt med befolkningens behov blir frågan akut: hur minskar vi miljöpåverkan utan att tumma på patientsäkerhet och tillgänglighet?

Det går, och många verksamheter har redan påbörjat resan. Men det kräver mer än utbyten av lampor och slogans. Hållbar vård handlar om att designa om processer, styra inköp mot kretslopp, läsa risker i vardagsflöden och respektera lokala förutsättningar. I praktiken betyder det hundratals små och medelstora beslut som, om de görs konsekvent, flyttar hela systemets tyngdpunkt.

Var vården faktiskt släpper ut

Många blir överraskade av hur utsläppen fördelar sig. I en typisk region i Norden ligger en stor del i inköpta varor och tjänster, inte i den egna energiförbrukningen. Läkemedel, medicinteknik, sterila engångsartiklar, textilier, laboratoriereagenser och livsmedel, tillsammans med byggnation och renovering, driver indirekta utsläpp i leverantörskedjan. Energin för uppvärmning och drift, resor för personal och patienter, samt avfallssystemen utgör resten.

Siffror varierar mellan regioner, men en rimlig fördelning som jag sett i uppföljningar är att 60 till 70 procent av klimatpåverkan ligger i inköp och byggnation, 10 till 20 procent i energi, 10 till 15 procent i resor, och resten i avfall och övrigt. Den bilden hjälper när prioriteringar ska göras. Energiåtgärder behövs, men den stora skalan finns ofta i vad vi köper, hur ofta vi köper, och hur länge vi använder det.

Läkemedel som miljöfråga

Läkemedel är dubbelt känsliga, både för patientnytta och miljöpåverkan. Vissa substanser bryts ner långsamt och kan påverka vattenlevande organismer i extremt låga koncentrationer. Dessutom har produktion och logistik betydande klimatavtryck. Det betyder inte att vi kan avstå från behandling, men vi kan agera smart.

En enkel förändring i vardagen gäller förpackningsstorlekar. När en läkare skriver ut en startdos till en patient med kronisk behandling, är det rationellt att börja med minsta lämpliga förpackning och följa upp, i stället för att rutinmässigt välja den största storleken. Spill och kassation minskar, särskilt i övergångar mellan läkemedel.

En annan praktisk åtgärd är att skapa rutiner för återlämning av överblivna läkemedel. Kommunikationen mellan apotek, vårdcentraler och patienter gör skillnad här. När vi i en region satte upp en enkel påminnelseskylt vid kassorna, tillsammans med en kort förklaring till varför återlämning spelar roll, ökade återlämningen med upp till en tredjedel på sex månader. Det låter banalt, men varje paket som inte hamnar i avloppssystemet gör konkret nytta.

Val av läkemedel kan också ta hänsyn till miljöprofil när alternativ är likvärdiga för patienten. Det kräver att upphandlingsenheter och läkemedelskommittéer tydligt väger in miljödata från leverantörer, och att data är jämförbara. När två antibiotika bedöms som medicinskt jämbördiga, och det ena har avsevärt lägre påverkan i produktionsledet, blir valet lättare om kommittén vågar ge tydlig vägledning. Men man måste vara ärlig: robusta miljödata är inte alltid tillgängliga eller standardiserade. I sådana lägen är transparens om osäkerheten bättre än skenprecision.

Inhalatorer för astma och KOL är ytterligare ett exempel. Tryckdrivna inhalatorer med HFC-gaser har ett stort klimatavtryck per dos jämfört med pulverinhalatorer. Övergång till pulverinhalator när det är medicinskt lämpligt, kombinerat med god patientutbildning, kan Hälso- och sjukvård ge större klimatnytta än många andra åtgärder. Men det kräver eftertanke. Vissa patienter, till exempel äldre med nedsatt inspiratorisk kapacitet, kan behöva tryckdrivna alternativ. Där är stöd med träningsspacer, uppföljning av teknik och individuell anpassning avgörande.

Engångsprodukter, flergångsprodukter och den svåra avvägningen

I en steril operationsmiljö har engångsartiklar blivit norm av både historiska och logistiska skäl. Byte till flergångsalternativ kan ge stora vinster, men inte överallt. Det handlar om att känna till både infektionsrisker och det lokala sterilflödets kapacitet.

Ett konkret exempel: på en ortopedavdelning bytte vi från engångsrockar och dukar till textila flergångsset för majoriteten av planerade ingrepp. Infektionsstatistik följdes noga, och sterilcentralen fick utökad spårbarhet och förbättrade tvättparametrar. Resultatet var stabila hygienutfall och 30 till 40 procent lägre klimatavtryck för de berörda momenten. Kostnadsbilden blev marginellt lägre efter att investeringen i textilier och logistik tagits. Det tog sex månader att få rutinen att sitta, framför allt eftersom packlistor och schema för returlogistik krävde disciplin.

Det finns motsatta fall. På en akutkirurgisk enhet med mycket varierande ingrepp låste sig flergångsflödet vid toppbelastning och riskerade att ge brist på sterilt gods. En blandstrategi med engångsprodukter för specifika högvariansmoment och flergångsartiklar där processerna var stabila gav rimlig balans. Lärdomen: mät lokalt, följ upp, undvik dogmer.

Energi och fastigheter, mer än teknik

Sjukhus är energislukare. Ventilation, sterilcentraler, bilddiagnostik, labb och IT kräver stabil drift. Att byta till förnybar el är bra, men det täcker inte allt. Energieffektivisering i vården börjar i styrning, inte bara i maskinrum.

Grundventilation ligger ofta högt av rutin. Att sänka luftflöden utanför operations- och renrumstider, minska tryck i tomma utrymmen, och styra klimat efter faktisk belastning kan ge betydande besparingar. När vi mätte i en vårdbyggnad från tidigt 2000-tal såg vi att nattflödet i administrationsdelar inte skildes från dagflödet. Efter justering, och utan att påverka komfort, föll elanvändningen i ventilationen med omkring 20 procent.

Bilddiagnostik är en annan energipost. MR och CT har standby-lägen som förbrukar mer än man tror. Systematisk nedstängning under längre helger, tillsammans med rutiner för uppstartstider, sparar både energi och utrustningens drifttimmar. Det kräver koordination mellan röntgen, medicinteknik och IT för att undvika överraskningar. Dokumenterade checklistor, och en kalender som tydligt markerar planerade stängningar, är ofta skillnaden mellan teori och praktik.

Energieffektivisering får också organisatoriska konsekvenser. Om städet planerar efter närvarohöga tider, och labb kan batcha körningar, kan ventilationsscheman optimeras utan friktion. Där miljöenheten lyckas är det sällan för att de har en extra sensor, utan för att kalendern för drift, städ och klinik faktiskt pratar med varandra.

Transporter och logistik, små steg som summeras

Resor för patienter och personal är inte vårdens största post, men de är synliga och ger ofta snabb acceptans. Den stora vinsten ligger i att göra det enkelt att välja rätt, inte i att predika.

Digitala besök kan ersätta resor i många fall. Inom primärvården ser man att uppföljningar efter stabila sjukdomstillstånd, receptförnyelser och sårkontroller där patienten kan fotografera under handledning, fungerar väl digitalt. För patienter i glesbygd betyder det sparad tid och lägre kostnader. Men man ska inte överdriva. Vissa bedömningar kräver palpation, auskultation eller lukt, och då ska fysiska besök inte tvingas bort. En klok rutin är att boka första besök fysiskt vid komplexa tillstånd, därefter växla till digitala uppföljningar när det är rimligt.

Tjänsteresor kan styras genom resepolicy där tåg prioriteras under 50 mil när restid och verksamhetens behov tillåter. Beslut om tidiga möten kan vara skillnaden mellan flyg och tåg, särskilt tvärregionalt. När en klinikledning började schemalägga föreläsningar till förmiddagar i stället för tidiga morgnar, kunde fler ta kvällståget i stället för flyget dagen innan. En detalj, men den sortens detaljer ackumuleras.

Materiallogistik har stor påverkan, både klimat och ekonomi. Konsoliderade leveranser till vårdcentraler, med planerade leveransfönster och tydliga påfyllnadsscheman, minskar onödiga transporter. Kylkedjor för vaccin och labbprover kräver särskild disciplin, men även här går det att samlasta och planera.

Avfall som indikator, inte bara ett problem

Avfallsmängder säger något om hur väl vi hanterar materialflöden. Hälso- och sjukvård har alltid haft höga krav på hygien, och då är avfall ofrånkomligt. Men sorteringsgrad, mängd brännbart och onödig användning av smittförande fraktion är många gånger styrbara.

Smittförande avfall är dyrt och energikrävande att hantera. Det ska användas när det behövs, inte mer. I en punktinsats på en akutmottagning gick vi igenom vilka fraktioner som verkligen var kontaminerade. Efter kort utbildning och bättre utformning av avfallsstationer föll mängden smittförande avfall med nära 25 procent, utan riskkompromiss. Nyckeln var kärlens placering och tydlig etikettering. Personalen sträckte sig inte för att hitta rätt fraktion, de behövde bara en rimlig positionering.

Plastfrågan dyker upp i varje diskussion. Återvinning inom vården är svår för plast som varit nära patient, men för rena transportförpackningar är det okomplicerat. Att ställa krav på leverantörer kring materialval i emballage, och ta bort onödiga dubbla förpackningslager, ger både mindre avfall och färre kubik på hyllor och transporter.

Upphandling, den dolda styrspaken

Upphandling formar marknaden. När stora regioner ställer gemensamma krav på klimatdata, kemikalieinnehåll och reparerbarhet, svarar leverantörer. Problemet är att kravställning ofta blir för vag eller för generell, vilket gör uppföljning svår. Bättre är att välja ett fåtal tydliga indikatorer per produktgrupp, som går att verifiera.

För medicinteknik kan det handla om krav på förväntad livslängd, tillgång till reservdelar under ett visst antal år, och dokumenterad energieffektivitet vid olika lägen. För textilier är tvättålighet, fiberursprung och processkemikalier centralt. För läkemedel kan leverantören uppmanas lämna miljödata enligt standardiserade format när sådana finns, och åtminstone beskriva produktionssteg och reningsmetoder där det är relevant för utsläpp. Man ska dock undvika att stänga ute mindre leverantörer med orimlig administrativ börda, särskilt i nischade produktgrupper.

Samarbete mellan regioner ger tyngd. När tre till fem köpare enas om gemensamma indikatorer, minskar kostnaderna för leverantörer att lämna data och jämförbarheten ökar. Vi såg det tydligt när flera enheter enades om ett enkelt scope 3-ramverk för engångsmaterial. Det var inte perfekt, men det gjorde det möjligt att identifiera produkter med tydligt högre avtryck och styra till alternativ.

Klinisk praktik och klimat, går det ihop?

Det korta svaret är ja, men det kräver kliniskt ledarskap. De beslut som gör mest nytta, till exempel att minska onödig vård, överdiagnostik och överbehandling, ligger i klinikens händer. Att avstå en onödig undersökning räddar både patienten från risk för falskpositiva fynd och systemet från onödiga resurser. Den sortens klokskap kräver robusta riktlinjer, gemensam kultur och stöd för att stå emot oreflekterade önskemål. En medicinsk rond där teamet vågar fråga vad svaret ska användas till, ofta kallad pre-test probability i vardagsformat, är ett enkelt verktyg.

Ett konkret exempel är labbpaneler. Rutinerade läkare vet att stora paneler genererar avvikande värden utan klinisk relevans. Att standardisera remisser mot riktade provtagningar, och att använda reflexanalyser där labb triggar tilläggsprov först efter indikation, minskar både material, transporter och risken för onödig utredning.

Planerade vårdförlopp ger också klimatnytta. När preoperativa bedömningar, provtagningar och information samlas i ett besök eller en strukturerad digital session, minskar resor och dubbelarbete. De patienter som inte är redo för operation identifieras tidigt, vilket spar resurser och minskar komplikationer. Här finns en tydlig koppling mellan kvalitet och klimat: färre komplikationer betyder färre återinläggningar och mindre resursåtgång.

Mat och måltider, en underskattad hävstång

Kost står för en betydande del av klimatavtrycket i offentlig sektor, även i vården. Samtidigt är nutrition en del av behandlingen. Att servera god, näringstät mat som minskar svinn är både patientnytta och klimatnytta.

Byt ut en del av det röda köttet mot baljväxter, kyckling eller fisk när det är lämpligt, och arbeta med menyer som tar hänsyn till säsong. Det är inte komplicerat i teorin, men kräver dialog mellan kost, dietister och avdelningspersonal. Vissa patienter behöver specifik kost, då kan klimatargumentet inte tränga undan medicinska behov. Men i vardagsmenyerna finns rörelseutrymme.

Svinnet är ofta större än man tror. När vi började mäta tallrikssvinn på en medicinavdelning uppskattade vi i förväg 5 till 10 procent. Utfallet låg närmare 20. Genom att korta avståndet mellan leverans och servering, anpassa portionsstorlekar och öka efterbeställning av extra tillbehör i stället för standardstora huvudportioner, föll svinnet markant. Patienterna var nöjdare, kostnaden sjönk och klimatpåverkan minskade.

Digitalisering, men med urskillning

Digitala verktyg kan både hjälpa och stjälpa. Beslutsstöd kan minska onödiga ordinationer, men då måste gränssnittet vara begripligt och integrerat i arbetsflödet. Redan överbelastade system med pop-up-rutor triggar klicktrötthet. Det som fungerar i praktiken är välintegrerade standarder, som till exempel att remissmallar frågar efter klinisk frågeställning i klartext och där labb eller bilddiagnostik svarar med riktade förslag utifrån den. Då sparas både tid och resurser.

Fjärrmonitorering av kroniska tillstånd kan minska akuta återbesök genom tidig upptäckt, men bara när urvalet är rätt och ansvaret tydligt. En liten KOL-grupp med strukturerade mätningar och uppföljning av ett team är rimligt. Att sprida sensorer brett utan tydliga åtgärdsalgoritmer leder ofta till fler larm och mer resursåtgång.

IT-infrastruktur har också ett energifotavtryck. Lokal serverdrift i källaren kan vara dyrt både i energi och underhåll. Flytt till datacenter med förnybar energi och effektiv kylning ger vinster, men säkerhet och tillgänglighet måste vara avgörande. Egen erfarenhet: när en klinik flyttade bildarkiv till en modern miljö och samtidigt rensade duplicerade studier, frigjordes flera hundra terabyte lagring och drifttiden för backupkortades dramatiskt. Det var inte dagen då servern flyttades som gav största vinsten, utan dagarna när man städade datat.

Mätning, uppföljning och kultur

De flesta hållbarhetsplaner faller på bristande uppföljning. Vården är full av indikatorer redan, så nya mått måste vara meningsfulla. Ett fåtal mått per spår räcker: total energi per kvadratmeter, andel förnybart, klimatpåverkan per inköpskategori, andel flergång i operation och vårdavdelning, andel digitala uppföljningar i lämpliga patientflöden, svinn i måltider. Viktigast är att måtten kopplas till lokala åtgärder, med ansvar och feedback.

Kultur gör resten. När medarbetare ser att förbättringar faktiskt följs upp, sprids initiativ. När en operationssjuksköterska får se hur antalet öppnade men oanvända instrumentbrickor minskat, växer stoltheten. När en läkare ser hur riktad provtagning halverar remisskostnader utan försämrade utfall, blir det lättare att stå emot reflexbeställningar.

Fällan är att göra miljö till ytterligare en sidolista. Den fungerar bäst när den vävs in i vardagskvalitet. Infektionsförebyggande arbete, smartare logistik, bättre nutrition, färre komplikationer och minskad onödig vård, allt detta är kärnuppdrag för Hälso- och sjukvård. Miljönyttan följer när vi gör det väl.

Ekonomi och verkliga kostnader

Klimatåtgärder uppfattas ibland som dyra. Ofta är det tvärtom, men vinsterna syns inte alltid på den rad man först tittar på. En flergångslösning kräver investering och bättre process, men ger lägre rörliga kostnader per användning. Energiåtgärder kan kräva kapital, men payoff-tider på 2 till 5 år är vanliga i vårdfastigheter. Konsoliderad logistik minskar transportkostnader men kräver planeringstid.

Att fasa ut överflödiga produkter är den kanske billigaste åtgärden. När vi inventerade ett förråd med engångsinstrument fann vi fem produktvarianter som användes för samma indikation. Standardisering till två räckte. Utfallet blev färre bäst-före-utgångar, större volymrabatter och mindre förvirring i hyllorna. Det krävde en timmes genomgång med användarna och ett tydligt beslut om vad som skulle gälla.

Extern finansiering finns ibland, men jag har sett projekt köra fast i väntan på stöd. Om kalkylen är sund, börja i det lilla och skala upp. Bevisa effekten på en avdelning, dokumentera förändringen, visa siffror. Det övertygar fler än powerpoint med antaganden.

Risker, begränsningar och ärlighet

Det finns situationer där miljöargumentet måste stå tillbaka. Patienter med särskilda behov ska inte få sämre vård för att en produkt har högre klimatavtryck. Om flergångsalternativ visar sig öka infektionsrisk i en specifik miljö, ska det valet omprövas. Om en digital uppföljning riskerar att missa kliniska tecken som kräver fysisk undersökning, ska besöket vara på plats. Hållbarhet i vården handlar ytterst om att stödja kärnuppdraget, inte konkurrera med det.

Data är en annan begränsning. Livscykelanalyser varierar i kvalitet. Att vara transparent med osäkerhet och ändå ta steg i rätt riktning är bättre än att vänta på perfekta siffror. När två alternativ är jämbördiga medicinskt, är det ofta tillräckligt att välja det som med rimlig säkerhet har lägre påverkan. Men när osäkerheten är stor och riskerna kliniskt relevanta, ska försiktighet råda.

Så här kommer man igång, utan att drunkna

För att undvika att goda intentioner rinner ut i sanden behövs en start som fungerar i den egna verkligheten. Följande korta checklista har varit användbar i flera verksamheter:

Välj tre fokusområden där ni har rådighet, till exempel labbpaneler, operationskläder och ventilationstider. Sätt två mätbara mål per område, med baslinje och ansvarig funktion. Gör en första ”städning” av förråd och IT-listor för att ta bort dubbletter och utgångna standarder. Genomför ett pilotprojekt på en avdelning, dokumentera både process och utfall. Dela resultat i ett forum där både klinik, service och ledning deltar, och besluta om skalning eller justering.

Den här listan ersätter inte en fullständig strategi, men den ger momentum. Det är viktigare att börja göra än att börja planera.

Perspektiv på framtiden

Hållbar Hälso- och sjukvård kommer inte att bli färdig. Behov, teknik och förutsättningar förändras. Det som ser ut som en självklar åtgärd i dag kan få ett nytt perspektiv när material, energisystem eller leverantörsled utvecklas. Därför bör varje större åtgärd ha en enkel genomlysning vartannat eller vart tredje år. Fråga om antagandena håller. Fråga om det finns bättre alternativ nu. Justera utan prestige.

Samtidigt finns områden där lågt hängande frukter ligger kvar i många verksamheter: smartare läkemedelshantering, minskad onödig vård, flergångslösningar där sterilflödet bär, ventilation som följer behov, och måltider som förenar näringsnytta och lägre klimatavtryck. Det är inga exotiska projekt. De kräver ledarskap nära golvet, tydliga mått och respekt för vardagens begränsningar.

När vården lyckas med hållbarhetsarbetet märks det på annat än ett diagram. Lokaler som känns tystare och svalare. Färre fulla avfallskärl. Kortare att-göra-listor för rutinbeställningar. Läkemedelsförråd som innehåller rätt saker. Patienter som slipper resor de inte behöver. Medarbetare som kan peka på förändringar som gör jobbet både enklare och bättre. Det är den sortens miljösmarta val som håller över tid, eftersom de gör verksamheten starkare, inte mer sårbar.

Ett gemensamt ansvar, men inte allas på samma sätt

Ledningens uppgift är att sätta ramar och ta bort hinder. Klinikernas uppgift är att göra kloka prioriteringar och värna patientsäkerheten. Servicefunktioners uppgift är att bygga robusta flöden. Upphandlingens uppgift är att styra marknaden med tydliga, uppföljningsbara krav. Patientens roll är att bidra där det är rimligt, till exempel genom återlämning av läkemedel och att använda digitala kanaler när de fungerar.

Ingen kan göra allt, och alla måste inte göra samma sak. Men när varje del av Hälso- och sjukvård tar sig an de områden där de har störst inflytande, och när erfarenheter sprids mellan enheter, rör sig systemet. Det är så miljösmarta val blir vardag och inte kampanj.

Det är också så vården blir mer motståndskraftig inför kriser. En verksamhet som använder energi effektivt, har koll på sina flöden, kan byta leverantörer utan att tappa spårbarhet och inte överkonsumerar engångsartiklar står bättre rustad vid avbrott. Hållbarhet är inte bara klimat, det är robusthet, kvalitet och respekt för resurser.

Att komma dit börjar sällan med en stor gest. Det börjar med att våga mäta, välja, följa upp och stå fast när det blåser lite. Och att göra det tillsammans, i den vardag som faktiskt är vårdens tyngsta och viktigaste plats.

Edit

Pub: 10 Nov 2025 06:05 UTC

Views: 4