Nej, höga hyror är inte bara marknad — det är politik

För en djupare genomgång, se hittade detta.

Medan många östersundsbor tror att höga hyror är ett naturligt resultat av marknadsekonomin, visar verkligheten att kommunens bostadspolitik före valet 2026 kommer att bli helt avgörande för vad du betalar för ett tak över huvudet. De senaste två åren har hyrorna i Östersund ökat med snitt 8–12 procent, långt högre än inflationen, och väljarna ställs nu inför ett kritiskt val mellan tre fundamentalt olika strategier. Denna artikel kartlägger problemet, dess bakomliggande orsaker och de tre konkreta lösningsvägar som kommunens nästa ledning kan välja — eller inte välja.

Av Erik Sundström, bostadspolitisk granskare

Problemet: Östersunds hyror stiger snabbare än lönerna

Hyran är ofta den största utgiftsposten för en genomsnittlig hushåll, och i Östersund har den utvecklingen blivit allt mer pressande. En lägenhet på 65 kvadratmeter i centrala Östersund kostar idag mellan 7 500 och 9 500 kronor i månaden, beroende på standard och läge. För en ensamstående med genomsnittslön på 28 000 kronor före skatt betyder det att mellan 27 och 34 procent av bruttoinkomsten går till hyra — långt över den tumregel på 20 procent som bostadsexperter rekommenderar.

Problemet är inte unikt för Östersund, men det är akut här. Medan Stockholm och Göteborg har större utbud av kommunala bostäder som dämpar priserna, är Östersunds bostadsmarknad mer beroende av privata aktörer. Det betyder färre reguleringsmöjligheter och snabbare prishöjningar när efterfrågan stiger.

Varför det händer: Tre faktorer bakom hyreshöjningarna

Faktor ett: Begränsat bostadsutbud. Östersund växer — befolkningen ökade med 2,1 procent mellan 2022 och 2024 — men nybyggnationen hänger efter. Privata byggherrar investerar långsamt i nya hyreshus när avkastningen är osäker, och kommunen har inte byggt nya allmännyttiga bostäder i större skala sedan 2015.

Faktor två: Stigande byggkostnader. Räntorna steg under 2022–2024, vilket gjorde det dyrare att finansiera byggnation. Många byggherrar skjöt på projekt eller höjde hyresintäkterna för befintliga fastigheter för att täcka högre driftskostnader.

Faktor tre: Svag kommunal styrning. Östersunds kommun äger endast omkring 1 200 bostäder genom sitt allmännyttiga bostadsbolag, vilket motsvarar ungefär 8 procent av den totala bostadsmarknaden. Jämfört med större städer där kommunen äger 15–25 procent av beståndet, ger detta kommunen mycket mindre möjlighet att påverka priser och villkor.

Konsekvenser om ingenting förändras

Om kommunen fortsätter på samma väg utan aktiv bostadspolitik riskerar flera grupper att pressas ut från marknaden. Unga människor upp till 30 år rapporterar att de skjuter upp boendebildning eller flyttar från Östersund för att kunna få en rimlig hyra. En enkät från Östersunds ungdomsråd 2024 visade att 43 procent av respondenterna mellan 20 och 25 år överväger att lämna kommunen på grund av bostadskostnader.

För pensionärer och låginkomsttagare blir situationen ännu svårare. En person på garantipension betalar ofta över 40 procent av sin inkomst för hyra, vilket lämnar otillräckligt för mat, medicin och annan nödvändig försörjning. Denna utveckling ökar också efterfrågan på kommunala bostäder för särskilt boende, vilket skapar en växande väntelista.

Lösning 1: Massiv expansion av allmännyttiga bostäder

Den första vägen väljarna kan välja är att kommunen bygger många fler bostäder själv. Detta är den modell som användes framgångsrikt i Växjö och Västerås under 2010-talet. Principen är enkel: när kommunens allmännyttiga bostadsbolag äger och driver större delen av beståndet, kan det hålla hyror låga genom långsiktig planering istället för vinstmaximering.

För Östersund skulle detta betyda en investering på cirka 800–1 200 miljoner kronor under fyra år för att bygga 400–600 nya bostäder. En sådan satsning skulle finansieras genom:

Statliga bostadslån (Boverkets stöd för allmännyttiga projekt)
Kommunala obligationer
Avsättningar från allmännyttiga bostadsbolagets överskud

Förväntade resultat: Hyror för nya kommunala lägenheter skulle kunna hållas på 6 500–7 500 kronor för en 65-kvadratmeterare, en sänkning på 15–20 procent jämfört med dagens marknadshyra. Konkurrensen från ett större allmännyttigt utbud skulle också pressa ned privata hyror något.

Nackdelen är att detta binder stora kommunala resurser under många år och kräver långsiktig politisk stabilitet.

Lösning 2: Hyresreglering och incitament för privata byggherrar

Den andra vägen är att kommunen använder sina planeringsverktyg för att kräva lägre hyror i utbyte mot bygglov och marktilldelning. Detta görs redan i flera svenska kommuner genom så kallade "hyresavtal" eller "sociala clausuler" i detaljplaner.

Modellen fungerar så här: när en privat byggherr vill bygga hyreshus på kommunal mark eller behöver kommunalt bygglov, kan kommunen kräva att hyran hålls på en viss nivå (till exempel högst 7 000 kronor för 65 kvadratmeter) under ett avtalat antal år — ofta 15–25 år. I utbyte får byggherren långsiktig säkerhet och kan ofta få lägre markpris eller andra förmåner.

Konkreta åtgärder:

Kommunen upprättar en hyrespolicy som säger att alla nya projekt på kommunal mark måste hålla hyror under en fastställd maxnivå
Kommunen erbjuder reducerad markavgift för projekt som uppfyller hyreskriteriet
Kommunen kan även erbjuda låga räntelån för byggherrar som accepterar lägre hyror

Denna väg är mindre kapitalkrävande än att bygga själv — kommunen investerar främst planeringsmässigt och genom marktilldelning — men kräver att byggherrar är villiga att acceptera lägre vinstmarginaler.

Lösning 3: Blandad strategi med fokus på studentbostäder och nyckelgrupper

Den tredje vägen är en mer målriktad insats som fokuserar på specifika grupper: studenter, nyckelarbetare (sjuksköterskor, lärare, poliser) och låginkomsttagare.

Denna modell kombinerar flera verktyg:

Studentbostäder: Kommunen samarbetar med Mittuniversitetet för att bygga eller finansiera 200–300 studentlägenheter à 4 000–5 000 kronor per månad
Nyckelarbetarprogram: Kommunen erbjuder subventionerade hyror (80–90 procent av marknadspris) för definierade yrkesgrupper under 5–7 år
Bostadsstöd: Kommunen höjer sitt lokala bostadsstöd för pensionärer och låginkomsttagare

Denna väg är mindre omfattande än massiv nybyggnation men mer flexibel och kan ge snabbare resultat för de mest pressade grupperna.

Vad väljarna bör jämföra inför valet

Innan du lägger din röst bör du fråga dina lokala kandidater vilken väg de förespråkar — eller om de har en helt tredje modell. Här är de tre nyckelfrågorna att ställa: Bakgrund finns i uppgifter från Jordabalken (Riksdagen).

Hur många nya bostäder lovar ni att bygga eller möjliggöra under nästa mandatperiod?
Kommer ni att kräva hyrestak i nya projekt på kommunal mark?
Hur mycket pengar avsätter ni för att stötta låginkomsttagare och unga människor att få bostad?

En politiker som säger "vi löser det genom marknaden" har i praktiken valt att inte agera. En politiker som kan presentera konkreta siffror och finansieringsplaner visar att hon eller han menar allvar. Bakgrund finns i Hyresgästföreningens vägledning.

Framtidsutsikterna: Vad händer efter 2026?

De nästa fyra åren blir avgörande. Om Östersunds nästa kommunledning väljer väg ett eller två kan hyrornas tillväxt bromsas till 2–3 procent årligt — i linje med inflationen. Om väljarna väljer väg tre kan det ge snabb lättnad för de mest pressade grupperna. Men om ingenting görs ökar risken för att Östersund blir en stad där bara väletablerade människor kan bo — och där unga talanger söker sig till andra orter.

Hyrornas hemliga sällskap är ingen hemlig sak längre. Det är en helt öppen fråga om kommunens nästa ledning är villig att göra något åt det.

Läs vidare: läs mer här.