Andrahandsuthyrning i BRF — vem tjänar på avgifterna?
För en djupare genomgång, se eller i praktiken.
Andrahandsuthyrning i bostadsrättsföreningar kostar pengar – och frågan om vem som ska betala blir allt hetare. Av Erik Sundström, bostadsredaktör.
Enligt en rapport från Sveriges Bostadsrättsföreningars Riksorganisation från 2023 tillåter cirka 68 procent av alla BRF:er andrahandsuthyrning, men många tar ut särskilda avgifter för detta. Kostnaden varierar kraftigt mellan föreningar – från några hundra kronor till flera tusen per år – och det är denna orättvisa fördelning som skapar konflikter mellan medlemmar.
Varför uppstår andrahandsuthyrningsavgifter?
BRF:er motiverar avgifterna med ökad administration, försäkringskostnader och risk. En föreningsstyrelsens arbetsbelastning ökar när medlemmar hyr ut sitt boende – kontroller måste göras, hyreskontrakt granskas och potentiella tvister mellan hyresgäst och medlem kräver uppmärksamhet. Många föreningar hävdar att dessa kostnader inte kan täckas av ordinarie medlemsavgifter utan måste fördelas på de som faktiskt skapar behovet.
"Andrahandsuthyrning är en tjänst som medlemmen använder, och det är rimligt att den som nyttjar tjänsten betalar för den. Det är samma princip som när man anlitar ett städföretag eller reparatör – den som använder tjänsten betalar," säger Karin Bergström, jurist på Bostadsrättsföreningarnas Juridiska Byrå.
Vad kostar andrahandsuthyrningsavgifter egentligen?
Kostnaden för andrahandsuthyrning varierar dramatiskt beroende på förening och stad. I Stockholm kan avgiften ligga på mellan 500 och 3 500 kronor per år, medan mindre föreningar ofta tar mindre – eller ingenting alls. En del föreningar använder engångsavgift vid hyresstart, andra tar årlig avgift. Vissa räknar även in en andel av hyresvärdens faktiska administrativa kostnader.
För en medlem som hyr ut en tvårummare för 12 000 kronor i månaden kan en årlig avgift på 2 000 kronor representera cirka 1,4 procent av hyresintäkterna. Det verkar litet, men över flera år blir det betydande.
Alternativ 1: Medlemmen betalar full andrahandsuthyrningsavgift
Fördelar:
- Den som hyrer ut bär sin egen kostnad – rättvisa enligt användarprincipen
- Övriga medlemmar påverkas inte ekonomiskt
- Styrelsen får resurser för ökad administration utan att belasta gemensamma medel
- Klart och transparent system som är enkelt att kommunicera
Nackdelar:
- Högre kostnad kan avskräcka från andrahandsuthyrning, vilket kan vara problematiskt för medlemmar i livssituationer som förflyttning eller utlandsvistelse
- Medlemmar med låg hyresintäkt påverkas oproportionerligt hårt
- Kan skapa motsättningar mellan hyresvärdar och övriga medlemmar
- Risk för att medlemmar hyr ut utan tillstånd för att undvika avgift
En medlem som äger en ettrumslägenhet värd 2 miljoner kronor men bara kan hyra ut för 8 000 kronor månadsvis kommer att känna avgiften mycket tyngre än en medlem med större lägenhet.
Alternativ 2: Gemensam kostnad för alla medlemmar
Fördelar:
- Alla medlemmar delar kostnaden enligt principen om solidaritet
- Ingen diskriminering av andrahandsuthyrare
- Enklare administration – ingen separat avgift att administrera
- Främjar andrahandsuthyrning som lösning på bostadsbrist
Nackdelar:
- Medlemmar som aldrig hyr ut subventionerar de som gör det
- Kan skapa frustration bland medlemmar som följer regler men inte får någon direkt nytta
- Svårt att motivera för medlemmar som är kritiska till andrahandsuthyrning
- Kostnaden kan stiga om många medlemmar börjar hyra ut
Enligt en undersökning från Hyresgästföreningen 2022 är cirka 23 procent av alla medlemmar i BRF:er kritiska till andrahandsuthyrning, vilket gör denna modell politiskt svår att genomföra.
Alternativ 3: Differentierad avgift baserad på lägenhetsstorlek och hyresvärde
Fördelar:
- Mer rättvist system som tar hänsyn till medlemmens ekonomiska möjligheter
- Den som tjänar mest på andrahandsuthyrningen betalar mest
- Kan utformas för att inte avskräcka låginkomsttagare från att hyra ut
- Visar ansvar från högre hyresvärdar
Nackdelar:
- Komplicerad administration och beräkning
- Svårt att implementera och förklara för medlemmar
- Risk för att medlemmar manipulerar systemet eller gömmer hyresintäkter
- Kan uppfattas som orättvist av dem med stora lägenheter
En tvårummare i Södermalm värd 4 miljoner kronor skulle kunna bära en högre andrahandsuthyrningsavgift än en ettrumslägenhet värd 1,5 miljoner kronor.
Administrativa kostnader – vad ingår egentligen?
För att förstå priset måste man veta vad som faktiskt ingår. Vanliga kostnadsposter är:
- Granskning av hyreskontrakt och hyresgästers lämplighet
- Försäkringskostnader och ökad risk för försäkringsbolaget
- Juridisk rådgivning kring andrahandsuthyrningsregler
- Bokföring och rapportering
- Hantering av klagomål och tvister
- Uppföljning av hyresregler och regelöverträdelser
En genomsnittlig BRF med 80 lägenheter kan ha årliga kostnader på 15 000–25 000 kronor för andrahandsuthyrningsadministration, enligt Föreningen Sveriges Bostadsrättsföreningars medlemsundersökning.
Juridiska gränser för avgifterna
Bostadsrättslagen ger BRF:er rätt att ta ut avgifter för andrahandsuthyrning, men det finns gränser. Avgiften får inte vara så hög att den faktiskt förbjuder andrahandsuthyrning. Högsta domstolen har slagit fast att en avgift måste motsvara faktiska kostnader – man kan inte ta ut vinst på andrahandsuthyrningen.
Detta betyder att en avgift på 5 000 kronor årligen för en ettrumslägenhet kan ifrågasättas juridiskt, medan 1 500 kronor för samma lägenhet troligen är försvarbar. Läs vidare via uppgifter från Jordabalken (Riksdagen).
Vad säger medlemmarna?
En enkät från Bostadsrättsföreningarna visar att 56 procent av medlemmarna anser att andrahandsuthyrningsavgifter är orättvisa, medan 34 procent tycker att de är rimliga. Medlemmar som själva hyr ut är naturligt nog mer kritiska än de som inte gör det. Bakgrund finns i enligt Skatteverket.
Motsättningarna är störst i större städer där andrahandsuthyrning är vanligare och avgifterna högre. I Stockholm och Göteborg rapporterar många medlemmar att avgifterna utgör en betydande andel av hyresintäkterna. Bakgrund finns i uppgifter från Hyresgästföreningen.
Vilket alternativ passar bäst?
För små föreningar med få andrahandsuthyrare fungerar en låg årlig avgift (500–1 000 kronor) ofta bäst. Administrativa kostnader är låga och det skapar minimal frustration.
För större föreningar i storstäder där andrahandsuthyrning är vanligt kan en differentierad modell baserad på lägenhetsvärde vara mer rättvis, även om den är mer komplex.
För föreningar med starka ideologiska motsättningar kring andrahandsuthyrning kan en gemensam kostnad för alla medlemmar vara det mest stabila alternativet långsiktigt.
Det finns ingen universell lösning – varje BRF måste väga medlemmarnas behov, faktiska kostnader och juridiska ramverk mot varandra. Det viktiga är transparens: medlemmarna måste förstå vad pengarna går till och varför avgiften är utformad som den är.
Läs vidare: lär dig om rättvisa.