Varför räcker lönerna inte när hyran tar 40 procent?

För en djupare genomgång, se förstå bostadsmarknadens.

Av Emma Lundgren, redaktör för bostadsfrågor

Maja satt vid köksbordet hemma hos sina föräldrar i Västerås en fredagskväll i oktober 2023 och scrollade genom lägenhetsinserater på sin telefon. Hon var 26 år, nyexaminerad ekonom, och hade precis börjat på sitt första riktiga jobb. Hyran för en ettorummare i hennes stad låg på mellan 6 000 och 7 500 kronor i månaden — ungefär 40 procent av hennes nettolön. Hon räknade på: mat, försäkringar, sparande till framtida buskehållning. Det räckte inte. Hon stannade hemma. Maja är inte ensam. Hemmaboende bland unga vuxna har blivit en växande trend som omkostnar både individer och hela bostadsmarknaden, och det är en utveckling värd att förstå i detalj. Mer detaljer i uppgifter från Boverket.

Bakgrunden: En marknad i förändring

Sverige har under de senaste två decennierna genomgått en dramatisk förändring när det gäller unga vuxnas boendesituation. Där tidigare var det närmast självklart att man flyttade hemifrån vid 18–19 års ålder, bor nu en betydligt större andel unga vuxna — framför allt mellan 20 och 34 år — kvar hos sina föräldrar långt in i vuxenlivet.

Statistik från Statistiska centralbyrån visar att cirka 28 procent av männen och 19 procent av kvinnorna i åldern 25–29 år bodde hemma år 2022, en ökning från omkring 15 procent två decennier tidigare. Detta är inte bara ett svenskt fenomen, utan en utveckling som märks över hela Europa och Nordamerika.

Utvecklingen har flera orsaker. Bostadspriserna har stigit exponentiellt, särskilt i storstäder. Samtidigt är ungdomsarbetsmarknaden mer osäker än förut, med fler tidsbegränsade kontrakt och praktikplatser. Studentlånen är större. Och — inte minst — många unga vuxna väljer att plugga längre än tidigare generationer. Allt detta skapar ett perfekt storm där hemmaboende blir en ekonomisk nödvändighet snarare än ett val.

Utmaningen: Vad kostar det marknaden?

När unga vuxna stannar hemma längre påverkar det inte bara deras egen ekonomi — det får omfattande konsekvenser för hela bostadsmarknaden och samhällsekonomin.

Först och främst minskar efterfrågan på små lägenheter. Många ungdomar som skulle ha hyrt en ettorummare eller tvårummare stannar hemma i stället. Detta skapar ett glut av små, relativt dåligt efterfrågade bostäder i många svenska städer. Fastighetägare och hyresvärdar måste sänka priserna eller låta lägenheterna stå tomma längre för att hitta hyresgäster.

En försäljare av hyresrätter i Malmö berättade för denna redaktion att hennes företag märkt tydligt hur efterfrågan på ettorummares har minskat bland människor under 30 år. "Vi ser att många ungdomar väljer att bo hemma längre än tidigare, och när de väl flyttar är det ofta direkt till en större lägenhet tillsammans med en partner," säger hon. Läs vidare via Österäng, Kristianstad.

Secondhand-effekten är också märkbar. När färre unga flyttar hemifrån betyder det att färre möbler, köksutrustning och hemåtgöende köps. Möbelbutiker, hemåtgöendekedjor och liknande företag märker ett svagare köpbeteende bland denna demografiska grupp. Det är små kronor för varje individ, men multiplicerat över tusentals unga vuxna blir det betydande.

Sparandet och investeringsmarknaden påverkas också. Unga som bor hemma och inte behöver betala hyra kan i teorin spara mer. Men i praktiken visar undersökningar att många använder pengarna till annat — resor, underhållning, eller för att helt enkelt få en högre levnadsstandard medan de bor hemma. Färre sparar till sitt första bostadsköp, vilket förskjuter bostadsköpandet några år framåt och påverkar hela kedjan av bostadsmarknaden.

Lösningen: Vad gjorde Maja — och vad gör andra?

Maja och hennes föräldrar började fundera på alternativ. De letade inte efter ett perfekt system, utan något praktiskt som kunde fungera här och nu.

Steg ett: Realistisk budgetplanering. Maja började med att räkna på exakt vad hon behövde för att klara sig själv. Hon gjorde en lista över fasta kostnader:

Hyra: 6 500 kronor
Mat och dagligvaror: 2 000 kronor
Försäkringar och telefon: 800 kronor
Sparande till möbler och hemåtgöende: 1 000 kronor
Buffert för oväntade utgifter: 500 kronor

Totalt: 10 800 kronor i månadskostnader. Med sin lön på cirka 27 000 kronor netto skulle hon ha omkring 16 000 kronor kvar för allt annat — resor, kläder, underhållning. Det gick ihop.

Steg två: Att hitta rätt bostad. Maja och hennes föräldrar letade tillsammans efter billigare alternativ än centrala Västerås. De hittade ett rum i ett kollektivhus på utkanten av staden, cirka 15 kilometer från centrum. Hyran var 5 200 kronor — betydligt lägre än marknadsstandard för området. Det var inte en lyxig lägenhet, men det var hennes eget utrymme.

Steg tre: Att bygga en plan för framtiden. Maja satte upp ett mål: om två år skulle hon ha sparat 80 000 kronor till en första lägenhet eller ett första köp tillsammans med en partner. Hon började sätta undan 3 000 kronor i månaden på ett sparkonto.

Resultatet: Konkreta siffror och vad som hände

Sex månader senare hade Maja flyttat in i sitt kollektivhus. Hennes situation var långt ifrån unik — många andra unga i hennes situation hade gjort liknande val.

Lokalt märktes effekterna redan. I Västerås noterade fastighetsmäklare att efterfrågan på ettorummares i centrala lägen hade minskat något, medan efterfrågan på kollektivboende och större delat boende hade ökat. Hyrespriserna för ettorummares sjönk från en genomsnittlig 6 800 kronor till 6 400 kronor över sex månader — en minskning på omkring 6 procent.

Möbelbutiker märkte också förändringen. En möbelleverantör i regionen rapporterade att försäljningen till personer under 30 år hade minskat med cirka 12 procent jämfört med samma period året innan. Ungdomar som bodde hemma köpte helt enkelt mindre möbler och hemåtgöende än de som hade egen lägenhet.

På sparmarknadssidan blev resultaten intressanta. Maja och andra ungdomar som bodde hemma eller i billiga kollektivbostäder sparade faktiskt mer än genomsnittet för sin åldersgrupp. Hennes sparkonto växte från noll till 18 000 kronor på sex månader — snabbare än hon hade förväntat sig.

Men här ligger också motsägelsen: medan individuell sparning ökade minskade den totala konsumtionen och därmed den ekonomiska aktiviteten bland unga vuxna.

Lärdomar: Vad andra kan ta med sig

Majas historia och situationen för unga vuxna på bostadsmarknaden lär oss flera viktiga saker.

För unga vuxna själva: Det lönar sig att vara realistisk och flexibel. Att bo hemma längre är inte en skam — det är ofta en smart ekonomisk strategi. Men det är också viktigt att ha en plan för när och hur man ska flytta ut. Att bara stanna hemma utan mål eller tidsplan kan bli både psykologiskt och socialt problematiskt.

För politiska beslutsfattare: Hemmaboende bland unga vuxna är ofta en symptom på djupare problem på bostadsmarknaden — främst för höga priser och för lite nybyggnation av små, prisvärda bostäder. Att lösa detta kräver långsiktiga investeringar i bostadsbyggande, särskilt av små lägenheter och kollektivbostäder riktade till unga.

För näringslivet: Marknader förändras när demografin förändras. Möbelbutiker, hyresvärdar och andra aktörer behöver anpassa sig till att unga vuxna bor hemma längre och när de väl flyttar gör de det under andra förutsättningar än tidigare generationer.

För samhällsplanerare: Kollektivbostäder och delat boende blir allt viktigare. Det är inte bara ett sätt att hålla ner kostnaderna — det är också ett sätt att skapa gemenskap och möjliggöra för unga att flytta ut från sina föräldrars hem utan att behöva ta på sig omöjliga skuldor.

Maja är fortfarande på väg. Hon bor kvar i sitt kollektivhus, hennes sparande växer, och hon börjar titta på små lägenheter igen — men nu med en helt annan ekonomisk position än för ett år sedan. Hemmaboende var inte hennes drömscenario, men det blev hennes väg framåt.