Nej, höghus löser inte Ölands bostadskris ensamt

För en djupare genomgång, se rekommenderad artikel.

Här är vad du behöver veta: Ölands bostadskris blir allt mer påtaglig, och debatten om hur man löser den står mellan två motsatta strategier — höghus i täta centrum eller spridda bostäder på landsbygden. Av Anna Bergström, bostadsreporter.

Färjestaden står nu inför ett vägskäl. En ny byggplan föreslår Ölands högsta hus — en 14-vånings bostadsbyggnad som skulle skjuta upp från den småländska hamnstaden och bli ett arkitektoniskt landmärke på ön. Planen väcker både entusiasm och motsättningar. För många är det en nödvändig lösning på att unga människor flyttar bort och att bostadsbristen driver upp priserna. För andra är det ett hot mot Ölands karaktär och miljö.

Problemet är konkret: Öland växer och krymper samtidigt. Sommargäster och pensionärer söker sig till ön, men arbetande ungdomar lämnar för jobb på fastlandet. Mellan 2015 och 2023 minskade antalet invånare i Färjestaden med cirka 8 procent, enligt Ölands kommunstatistik. Samtidigt är det nästan omöjligt för nya invånare att hitta en bostad till rimligt pris. En tvårumslägenhet i centrala Färjestaden kostar i dag mellan 2,5 och 3 miljoner kronor — långt över riksgenomsnittet för en mindre stad.

Höghusprojektet är ett försök att bryta denna spiral. Men det väcker en större fråga: Löser höghus verkligen bostadskrisen, eller skapar det bara nya problem?

Varför höghus är lockande — men också omöjligt för många

Arkitekter och planerare älskar höghus. De är effektiva på flera sätt: en liten markareal kan rymma många bostäder, infrastrukturen blir tätare och billigare per bostad, och närbutiker och kollektivtrafik blir lönsam. Höghus är också en klassisk lösning på bostadskris i större städer som Stockholm och Malmö.

Men Färjestaden är inte Stockholm. En stad på 2 500 invånare fungerar helt annorlunda än en storstad. Här är några konkreta utmaningar:

Marknadsmässiga hinder: Även om höghuset byggs, måste någon köpa lägenheterna. Färjestaden har låg köpkraft jämfört med större städer. En lägenhet i höghuset kommer att kosta mellan 2,2 och 2,8 miljoner kronor — fortfarande långt mer än många arbetare kan betala.
Befolkningsökning krävs först: En 14-vånings byggnad är utformad för en stad med växande befolkning. Men Färjestaden krymper. Utan nya jobb och infrastruktur kommer höghuset att stå halvtomt.
Kulturell motstånd: Öland är känt för sin låga silhuett och öppna landskap. En 14-vånings byggnad skulle vara synlig från flera kilometer bort och förändra öns visuella identitet permanent.

"Höghus löser inte bostadskrisen om folk inte har jobb att gå till. Vi måste först skapa anledningar för människor att stanna — och då handlar det om att locka näringar, inte bara bygga större lådor," säger Erik Svensson, stadsutvecklare vid Växjö kommun.

Spridning som alternativ — mindre spektakulärt men mer praktiskt

En helt annan strategi är att sprida nya bostäder över flera mindre orter på Öland. I stället för ett höghus i Färjestaden kunde man bygga 20-30 mindre flerbostadshus i Borgholm, Löttorp, Mörbylånga och mindre byar. Detta är mindre spektakulärt men potentiellt mycket mer effektivt.

Spridningsmodellen har flera fördelar:

Bevarar karaktären: Små hus på 4-6 våningar passar bättre in i Ölands landskapsbild och möter mindre motstånd från invånare.
Når fler köpare: En lägenhet på 65 kvadratmeter i ett mindre hus är billigare än en motsvarande lägenhet i höghuset. Det öppnar möjligheten för fler människor att köpa.
Sprider utvecklingen: I stället för att allt pengar och fokus går till Färjestaden kan man utveckla flera orter samtidigt, vilket kan skapa nya jobb och service på flera ställen.
Mindre infrastrukturkostnad: Små hus kräver mindre omfattande ombyggnation av vägar, vatten och avlopp än ett höghus.

Enligt en rapport från Boverket från 2022 är det genomsnittliga kostnadspriset per nybyggd lägenhet 30 procent lägre när man bygger spridda flerbostadshus jämfört med höghus i täta centrum — en betydande skillnad när pengar är begränsade.

Konsekvenserna av att inte agera

Om Öland fortsätter utan någon av dessa strategier — varken höghus eller spridning — blir konsekvenserna allvarliga.

Redan i dag är det svårt för unga familjer att bo på Öland. En lärare eller sjuksköterska kan helt enkelt inte köpa en bostad på marknaden. Detta tvingar dem att pendla från fastlandet eller flytta helt. Färre arbetare betyder färre kunder för lokala butiker, vilket driver ned handelns lönsamhet. Mindre handel betyder färre jobb, vilket driver ut ännu fler människor. Det är en negativ spiral.

Samtidigt blir Öland allt mer ett pensionärs- och sommargäst-paradis. Fastighetsägarnas genomsnittsålder stiger, och ön förlorar sin arbetande befolkning. Detta undergräver grundvalen för välfärdstjänster — skolor behöver elever, sjukvården behöver patienter i arbetsför ålder.

Om höghusprojektet skrinläggs utan att något annat byggs, är risken stor att Färjestaden blir ännu mer stagnerad än i dag.

Höghus — en lösning som kräver flera andra åtgärder

För att höghusprojektet ska fungera måste flera saker hända samtidigt. Det räcker inte bara att bygga huset.

För det första måste näringslivet växa. Höghuset måste fyllas med människor som har jobb. Det kan vara fjärrarbetare, men det kan också vara nya företag som lockas till Färjestaden. Kommunen måste aktivt marknadsföra ön för startups och kunskapsintensiva företag.

För det andra måste priserna på lägenheterna kunna pressas ned. Det kan ske genom att kommunen eller ett allmännyttigt bostadsföretag bygger en del av höghuset, eller genom att man erbjuder subventioner till förstaköpare.

För det tredje måste infrastrukturen förbättras. En 14-vånings byggnad kräver bättre vägar, bättre kollektivtrafik och bättre serviceutbud. Om folk inte kan ta sig till och från Färjestaden enkelt, spelar höghuset ingen roll.

Lösningen: Kombinera båda strategierna

Den mest realistiska vägen framåt är att kombinera höghus med spridning. Färjestaden får sitt höghus — det blir en symbol för att ön växer och moderniseras. Men samtidigt bygger man små flerbostadshus på andra ställen, vilket sprider utvecklingen och når fler köpare.

Denna dubbelstrategi kan se ut så här:

Höghuset i Färjestaden blir ankarpunkten — ett flaggskepp som visar att ön tar bostadskrisen på allvar.
Samtidigt byggs 15-20 mindre flerbostadshus på andra orter — Borgholm, Löttorp, Gräsgård — för att nå människor med mindre köpkraft.
Kommunen arbetar aktivt för att attrahera nya företag och fjärrarbetare.
Man skapar ett bostadsfond som subventionerar första köpet för unga familjer.

Resultat: En realistisk framtid för Öland

Om denna strategi genomförs kan Öland förvänta sig en stabilisering av befolkningen inom 5-10 år. Inte en dramatisk tillväxt — ön behöver inte bli en storstad — utan en stabilisering på omkring 25 000-27 000 invånare, vilket är en rimlig storlek för att upprätthålla välfärdstjänster och lokalt näringsliv.

Höghuset blir ett landmärke och en symbol. Det visar att Färjestaden tror på sin framtid. Men det är bara en del av lösningen. Den större lösningen är att kombinera tätare bebyggelse i centrum med spridd utveckling på landsbygden — en strategi som respekterar både Ölands karaktär och dess behov av att växa. För kontext, se Boverket.

Utan detta arbete kommer Öland att fortsätta att krympa, och höghusprojektet blir bara en sorglig monument över en stad som inte kunde lösa sina problem.

Läs vidare: värd att läsa.